En sak jag har gått och grunnat över på sistone är tanken att kroppen är skör. Det är på något sätt en tanke som vi alla verkar b
ära på och som tar sig uttryck i allt från dödsskräcken att lyfta saker oergonomiskt från golvet till uppmaningar åt träningsentusiaster att ta det lugnt.
I regel så är det emellertid två saker som skadar kroppen (om vi utesluter akuta skador så som benbrott) och det är inaktivitet eller för mycket enformig aktivitet och botmedlet mot båda de problemen är mer aktivitet!
Det intressanta är att för mycket enformig aktivitet och inaktivitet båda leder till fibros i fascian, dvs att kollagenfibrerna börjar bildas huller om buller och fascian tappar sin funktion. Om man rör sig för lite så ger man inte några signaler till kroppen för hur strukturen ska byggas upp och rör man sig för enformigt så kan man få ödem som i sin tur stör hur strukturen byggs upp. Slutresultatet av båda problemen är att kollagentrådarna inte längre ligger parallellt i kraftlinjernas riktning utan de går i alla möjliga riktningar. Som exempel så ska kollagentrådarna i hälsenan gå från vadmusklerna ner till hälen och inte svepa runt vaden eller sticka iväg åt andra håll. Raka rör!
Får man fibros någonstans så blir området skört eftersom fibrotisk fascia inte längre kan hantera belastning på ett bra sätt, den tappar sin elasticitet och förmåga att ta emot och dämpa krafter, och skadorna kommer därefter som ett brev på posten.
Botet är dock inte då heller vila utan återigen rörelse, rörelse, rörelse så att man bestämt talar om för kroppen hur den ska läka. Annars får man bara ännu mer fibros. För många fasciastrukturer så behöver rörelsen vara rätt rejäl så som tunga vadlyft (i synnerhet den excentriska biten av rörelsen) eller hopp för just hälsenan. Intressant nog så behöver fascia mer belastning än muskler för att stärkas.
Ett annat område som många har problem med och som jag ständigt återkommer till i mina nyhetsbrev är ländryggen. Utefter ryggraden finns några av de kraftigaste fasciastråken i hela kroppen och det krävs rejält med belastning för att skada något. Ryggen är inte känslig! Att lyfta en matkasse oergonomiskt är inga som helst problem såvida man inte gjort sig oerhört spröd via inaktivitet. Ändå så får vi höra till leda att om man inte är försiktig så poppar ryggkotorna som popcorn och vi blir invalid.
Den sortens retorik leder till en onödig noja direkt man känner smärta i ryggen vilket får en att bli mer inaktiv vilket ger mer skörhet och mer smärtor, en typisk ond spiral. Ska man ha en hälsosam rygg så är det motsatsen som behövs. Spring, gör kullerbyttor (prova nu direkt, det var säkert många år sedan du gjorde en), hoppa, lyft tunga marklyft, skotta snö, hugg ved, busa med barnbarnet på dina axlar, sparka, boxa, brottas, svinga kettlebells. Om du redan har ont är det ännu viktigare men du måste givetvis vara lite lyhörd och lära dig skilja på bra och dålig smärta.
Våra kroppar är gjorda för att klättra i träd, snickra, bära på barn, springa för livet, jaga villebråd, kasta spjut och mycket annat. De är gjorda för att brukas så var inte rädd för att den är skör!
För att släcka all oro kring ergonomi så kan jag avsluta med en bild på världsrekordsmarklyftaren Lamar Gant som drog sanslösa vikter med ryggen som en ostbåge och till råga på allt så hade han rejäl skolios också. Man ska kanske inte eftersträva det men det visar på hur robust man kan bygga sig bara man använder kroppen.
Johan Simu
Fasciabehandlingar i Nyköping