Har du någonsin hört ordet pandikulation? Min läsarkrets består måhända till stor del av yogamänniskor så möjligtvis har ni hört ordet men det hade i alla fall inte jag fram till nyligen. Jag går nämligen nu Robert Schelips kurs i Fascial Fitness och där dök konceptet upp under en föreläsning.
En pandikulation är en instinktiv stretch, många kallar det för en “kroppsgäspning” eftersom det är samma sorts omedvetna drift att göra en viss sorts rörelse. Man har sett att pandikulation triggas i samma del av hjärnan (insula) som har hand om sexdrift, hunger och andra basala behov (ja även gäspningar). När du suttit vid datorn länge och känner driften att sträcka upp armarna ovanför huvudet så är det en pandikulation, när en katt vaknar upp efter en tupplur och drar ut hela ryggen så är det en pandikulation.
Det tragiska, som så mycket med moderniteten, är att vi lärt oss att ignorera driften att pandikulera. Det är sällan vi ställer oss upp på kontoret, böjer oss fram och nuddar golvet eller bara hänger. Inte heller fick vi lyssna på vad våra kroppar ville när vi placerades i skolbänken och tvingades att sitta still 6-8 timmar per dag. Det ses som onormalt helt enkelt och ett omedvetet socialt tryck existerar som gör att vi inte pandikulerar och ju mer vi ignorera driften ju bättre blir vi på att ignorera den. Vi bemästrar det vi tränar på även om det vi tränar på är dåligt….
Men vi kan förstås även öva oss till att bli bättre att lyssna på kroppen igen, inget är irreversibelt förutom amputation. Ett sätt att påbörja den processen är att sätta en timer som vibrera en gång per timme och när du känner vibrationen så tar du ett ögonblick och frågar dig själv vad din kropp vill just nu, vill du sträcka ut axlarna, vill du spänna låren, vill du ställa dig upp och böja dig åt sidan? Det är förvånande hur mycket kroppen vill hela tiden! När jag själv nu börjat lyssna mer medvetet på kroppen så känner jag praktiskt taget var och varannan minut att jag vill göra en liten stretch, just i detta ögonblick medan jag skrev detta så pausade jag i några sekunder och sträckte ut bröstryggen och skulderbladen.
Att lyssna till den här sortens instinktiva rörelser kan möjligtvis vara viktigare än att klämma in en timme stressig träning efter jobbet för det är de små sakerna som vi gör ofta som bestämmer i vilken form kroppen är. Har vi suttit stilla en hel dag så har vi helt inhiberat vissa muskler som ständigt sträcks ut, förkortat andra som är i konstant flexion och fått hela vår lösa fascia att gegga ihop, allt det gör att vår proprioception (kroppsmedvetenhet) slagits av. Att i ett sådant tillstånd ge sig på tung och tuff träning är inte en särskilt smart ide, men om vi kryddar dagen med små stretchningar och rörelser då förhindrar vi det och är i form för träningen eller vad annat livet kastar på oss.
En av mina stora gurus Paul Chek brukar ställa frågan “är du i tillräckligt bra form för att kunna träna?” och det är en fråga värd att tänka på. De flesta människorna behöver egentligen inte träning, vi behöver lyssna mer på kroppen och göra det den frågar efter! Rörelse bör vara en naturlig och integrerad del av livet, inte något vi gör en gång per dag på gymmet eller i löpspåret.
Så ställ en timer och börja pandikulera! Det är inte så meningsfullt att göra en video om pandikulering eftersom hela poängen är att rörelserna ska vara individuella, därför ger jag er den här veckan istället en video på en hel foam rolling session. Den tar lite drygt en kvart och ni kan följa med mig och göra den.
Jag själv gör nu denna rutin varje dag på kvällskanten och det känns faktiskt otroligt bra i kroppen efteråt, spänningar släpper, sinnet finner ro och smärtor försvinner. Foam rolling har även en koppling till pandikulation, när man sakta rullar sig genom kroppen så lär man sig samtidigt att bli medveten om stället där man rullar och man tvingas bli medveten om sin andning så man faktiskt kan slappna av. Det blir nästan som en lite mer kraftfull bodyscan meditation eller yoga nidra. Försök att fokusera på hur det känns i kroppen, låt inte tankarna sväva iväg.
Johan Simu
Fasciabehandlingar i Nyköping